Hon befinner ju sig knappt i skolan så ovärt att säga studerande mamma. Iallfall har inte jag sett henne där fem dagar i veckan.


Hej Anonym!
Det är intressant att det alltid är anonyma som ger mig alla dessa påhopp?! hm..
I vilket fall så vill jag ge dig ett så rakt svar som jag möjligen kan ge dig.
Jag har haft problem med Gabriels pappa under den senaste snart ett och ett halft månaderna, vilket har betytt att jag ej kan bege mig till skolan då jag har varit tvungen att stanna hemma med min son. Jag har dessutom, som jag har skrivit under flera inlägg, försökt att få tag i en dagisplats just för att jag ska lyckas lämna Gabriel någonstans under den tid som jag behöver vara i skolan - vilket, som jag också har skrivit flera gånger, har varit riktigt, riktigt tufft och något som jag verkligen har fått kämpa för. Nu har jag ÄNTLIGEN lyckats få roffa åt mig en dagisplats, just för att det är kris mellan mig och Gabriels pappa och jag inte kan lämna ifrån mig Gabriel till honom. Jag är helt obeskrivligt lycklig för att jag äntligen lyckats få tag på en plats!
Att jag nu när jag faktiskt har fått en dagisplats, inte har kunnat vara i skolan beror på att det krävs inskolning när ett barn börjar på dagis - vilket tar sin tid.
Jag vill också tillägga att jag pluggar hemmifrån, som ett jävla as! och det är tufft att vara en ensamstående mamma till en ivrig liten kille som har mycket omkring sig och att dessutom  ha ork till att sätta sig ned för att plugga.



Lilja om FRÅGESTUND !:

Hej!
det är så roligt att följa din blogg, hittade den av en slump när jag gick igenom bilddagboken.

Jag har en fråga:
Hur är det att plugga samtidigt som att ta hand om din son, måste vara riktigt tufft?

Kramar


Hej Lilja!
Vad roligt att du tycker det, det är så roligt att det är folk som läser =)
Ja, det är tufft - det kräver sin tid, och som jag oftats inte har.. men man tar vad man haver, inte sant? :)
Nu när jag äntligen har fått tag på en dagisplats är det bara inskolningstiden som gör att det blir svårt för mig att komma till skolan. Men imorn är sista dagen, så snart blir det ännu mera plugg och det ska bli roligt att få komma tillbaka till skolan. Det är som jag skrev; man orkar knappt när man väl är där, men när man inte kan, saknar man det faktiskt!
Vi får se hur allt löser sig med skolan nu efter att inskolningen är över, jag håller tummarna till kramp!

Kram på dig!




Sandra - mamma till edwin om FRÅGESTUND !:

Hejsan!
Jag undrar över hur det är mellam dig och Gabriels pappa, har ju förstått att det inte är helt okej kanske.. undrar bara över hur allt går?
Hur känns det att vara ensamstående mamma som dessutom pluggar?

Hej Sandra!
Jag tror inte att jag vet vem du är, men det kanske är jag som har dåligt minne =)
Jodå, det fungerar.. det är tufft just nu, men den 27 april ska vi på ett möte då saker och ting ska redas ut. Så jag hoppas innerligt på att vi kan lösa det till bästa sätt.
Vill ju som sagt inte gå in på det mer detaljerat eftersom det är en så pass komplicerad relation vi har med varandra där ord står mot ord osv. - det är krångligt, enkelt beskrivet! 
Ja, ensamstående och ensamstående.. Visst, jag räknas som ensamstående eftersom jag inte bor tillsammans med min pojkvän Sebastian (som inte är Gabriels pappa), men samtidigt, även fast vi varken bor tillsammans eller inte är med varandra dygnet runt, hjälper han  mig så mycket med Gabriel. Han ställer alltid upp och han hjälper mig även otroligt mycket med min skolgång!
Utan honom hade det nog inte varit så mycket kvar av mig, vågar jag lova!
Han hjälper verkligen med sitt allra bästa och han är en helt otroligt man! och inte bara mot mig, utan också mot Gabbe. Gabriel avgudar honom - bokstavligen talat! han springer omkring och frågar om "Beastiian" så fort han inte är här, skriker "AIK är beescht" även fast det endast är Sebastian som har sagt till Gabriel att han ska säga just den meningen och att resten av Gabbes släkt (på sin mammas sida) är djurgårdare och försöker trycka in den meningen istället, men inte lyckats! Han ser verkligen upp till Sebastian och jag ser på Sebastian att han är lika galen i Gabriel som Gabbe är i Honom!
De är mitt liv, så fruktansvärt enkelt är det!

Kram!