Ja, nu har'e hänt - Jag har lämnat Gabbe på dagis helt ensam, eller med fröknarna såklart =)! så nu får vi se hur det går, kanske ringer dem snart med panik i rösten och säger att jag måste springa tillbaka och hämta upp en helt förtvivlad Gabriel.. Måste ju tillägga att lite jobbigt var det att gå ifrån honom, även fast han inte alls var ledsen. Helt enkelt vinkade han "hej då" med handen och fortsatte att leka.
Fröknarna verkar vara helt underbara, absolut bäst och jag finner inga tvivel om att dem inte ska fixa min Gabbe. Detta blir nog prefekt!
Om nu inte Gabriel får någon panikattack, ska jag tillbaka till klockan ett och hämta upp mitt charmtroll - jag längtar redan! haha - hur ska detta gå?! =)

Igår gick det jättebra på dagis, han slogs inte och inte heller tjurade han när andra barn snodde grejerna som han lekte med. Vi testade även att jag skulle säga "hej då" till honom igår, när de var ute och lekte, men att jag fortfarande var kvar, fast i ett annat rum än honom. Det gick väl kanske sådär.. Till en början funkade det och han brydde sig nästan inte, men efter ca 10 minuter kom paniken och han skrek som en stucken gris efter "mmmaaamma!" Då fick han träffa mig och se att jag fortfarande fanns kvar och helt enkelt fortsatte han att leka.
Vi testade ytterligare en gång och samma sak skedde igen, fast nu efter ca en halvtimme.
Under den halvtimmen satt jag där inne på avdelningen och pluggade. Det är så sjukt skönt att ha ett dagis som kan förstå att jag faktiskt pluggar och att dem även kan ge mig lite tid, även fast det var mitt under inskolningen, till att plugga!
Vid lunchen skötte han sig riktigt fint, han satt kvar vid bordet även fast han ätit färdigt, han åt soppan (somsmakade sådär) och åt brödet utan att kasta iväg det!
När vi sedan skulle somna, ville han inte alls. Vi försökte först med att fröken Ingela skulle testa och se om hon kunde få honom att somna, men icke sa nicke. Så vi for hemmåt igen..

Väl hemma igen, fanns Sebastian kvar och umgicks med oss!
Det var mysigt!

Nog om dagissnack!

Måste få ta upp en väldigt viktig del, enligt mig.
Alla dessa anonyma kommentarer som jag får här i min blogg.
Ni måste inte förstå min situation, om ni inte är villiga och samtidigt kan jag också förstå att det inte alls är lätt!
Men jag ber er, att i alla fall för Gabriels pappas skull, inte ta upp allt med det som har med honom att göra. Exempelvis menar jag då som den senaste kommentaren jag fick angående att jag aldrig är i skolan.
För, som jag tidigare har skrivit, vill jag inte hänga ut någon!
Så för hans skull, tänk efter innan ni kommenterar!
Min blogg handlar ju inte om honom, utan om Mitt liv tillsammans med min son!



Håll tummarna för min Gabbe nu, för jag håller tummarna till kramp! =)


Puuuuss,