blääääääääää
Jag har råkat ut för något hemskt!
Min mage svider så det är grönjävligt jäävla förjävligt!
Min mor och far har fått för sig att det är magsår - men det hoppas jag verkligen inte!
Men känner ju dock att det faktiskt verkligen gör ont när jag känner mig stressad, pressad och allmänt ihjälkörd! - vilket är hela tiden nu dårå! så att det ser ljust ut..
och Fan, jag kan ju inte slita mig från bloggen, men måste fortsätta pluggandet!!
"Hejdå bloggen"
och "Hej Psykologin!"
"bilddagbok"
Gabbe har fått en ny bilbarnstol av sin Gammel Mormor och Gammel Morfar!
Så himla gulligt av dem att bara åka och köpa en!
Älskar min Mormor och Morfar, dem gör verkligen allt för Mig och Gabriel!
Jag tittade bort en stund och när jag tittade tillbaka igen, såg det ut såhär!
Min Bebis och hans vagn ute på promenad i lekparken, dock ganska gammal bild!
Sebastian och Gabbe smet iväg en stund och plockade blommor åt mig och Gabbes Mormor!
Detta är en bild på de blommor som Gabriels mormor fick av Gabbe, de blommor jag fick av honom bestämde jag mig för att platta till i en bok och sedan rama in.
Min Goda goding hemma hos sin Gammel Mormor och Gammel Morfar!
Hjälper till ute i trädgården med sina mini-handskar som fanns kvar hos min mormor och morfar efter att min lillebror haft dem, dem hade även sparat mina små blå blommig handskar =) haha!
Smygtog ett kort på min andra bebis Sebastian Karlsson!
tihii, vad jag kommer få stryk för det här ;D
En härlig bild på mina Bästa!
Mitt fotbollsproffs är i farten ute i lekparken med sin Morbror!
Mina skruttnosar myser i kökssoffan!
Gabbe och hans Mormor sätter påskfjädrar på riset som Jag, Gabriel och Sebastian plockat i skogen
(eller snarare sågat ned)
Gabbe leker i sitt rum!
Han älskar sin stoora hund som han brukar rida på! =)
Sådan mor, sådan son!
Modern besteg Kebnekaise och sonen snökullen - det kommer, det kommer!
Sååå, nu orkar jag faktiskt ingenting mer!
Nu blir'e åter till pluggandet och snart äre bara en timme kvar till dess att Älskligen kommer heeeeeeeeem!
puuuss,
Herreguuud!
Jag sitter här i Malmköping, som jag inte har varit i sedan gud vet när - väldigt länge sen iaf, och tittar ut genom fönstret i Sebastians rum. Jag ser små gröna knoppar på trädet här utanför och det är nog inte förrän just precis nu, jag fattar att sommaren och studenten faktiskt väldigt snart är här! Det är lite läskigt nu när jag tänker på det också, att jag faktiskt aldrig någonsin har sett dem där gröna knopparna på det där trädet - det är allra första gången.. hm, det känns som om jag har sett det trädet bli grönt hur många gånger som helst, läskigt!
men nu sitter jag här hos Älskling och ska försöka mig på ett inlägg, undrar om jag fortf. vet hur man gör?.. hm, we'll see!
Jahopp, det har verkligen hänt mycket men eftersom det faktiskt har hänt så sjukt mycket saker så måste jag fatta mig kort - annars lär väl ingen läsa och jag lär inte ens orka skriva hela skiten =)
Ja, det allra viktigaste är väl att jag har vart på möte som kändes sådär i K-holm, fick inte ut sådär väldigt mycket utav det helt enkelt. Enligt de som jobbar på soc, måste jag bara acceptera och ta ord - vilket är precis det jag har gjort precis hela tiden men att jag nu kände att det faktiskt fick vara nog. IDIOTER!
Förstår att de flesta av er som läser inte fattar ett skit om vad jag skriver, men kan tyvärr inte skriva så mycket mer med tanke på att jag har blivit hotad att bli anmäld om jag nämner en viss person i min blogg. Så Denne kommer aldrig mer att nämnas i min blogg.
Förstår dock att det skulle ha vart jobbigt om Jag skrivit ut precis allt, men det har jag inte - inte alls, och jag har dessutom aldrig menat att hänga ut någon! Men skitsamma, jag orkar inte bry mig..
Gabriel kommer börja med att gå på två olika dagis, ett i gnesta (alltså det dagis som han gått på sen tidigare) men också fortsätta på sitt tidigare dagis i Bettna. Känns riktigt jobbigt, tror inte att min lilla Vilding kommer att klara det faktiskt och samtidigt som Grabs (en lärare i skolan) nämde, så blir'e lite av att han får agera "testkanin", för fungerar inte detta så måste vi testa något nytt sett igen.. det blir hoppigt för honom. Men tyvärr så kan inte Jag göra så mycket åt det och tro mig, jag har försökt!
Jag skriver med arga känslor, så ni får ursäkta om jag skriver konstigt..
Gabriel har blivit sjuk, han har haft feber sedan i onsdags då det började med 38,6 i temp och bara steg alltmer, över 40 grader. Eftersom den aldrig minskade utan endast höjdes, även med alvedon i kroppen på min lilla vilding, bestämde jag tillsammans med råd från sjukvårdsrådgivningen att han var tvungen att åka till doktorn. Så in till sjukan med Gabbe och självklart var Sebastian med in. Där fick vi träffa en doktor som jag absolut förlskade mig i, eller mja kanske inte haha, men han var jätteduktig med Gabbe!! äntligen någon som tog mig seriöst!
Så nu tog dem blodprov och grejer där dem kunde se att han hade bakterier i kroppen (vilket INGEN annan DOKTOR tidigare GJORT)! Han hade till och med bakterier för lunginflammation.. Men han konstaterade att Gabriel inte hade det, men att han hade bakterier i kroppen för att han skulle kunna få det! så nu blir det en antiobiotikakur i 10 dagar för Gabriels skull, så "vi får bort skiten" med doktorns egna ord!
Det blir alltså inget dagis för Gabbe i tio dagar nu!
Det blev ett långt inlägg i alla fall och mycket mer är det att skriva, hur ska jag klara det här..
I lördags skulle Jag, Gabbe och Sebastian ha åkt och tittat på när korna blir utsläppta i hagen, men eftersom Gabbe var så dålig blev det inte av - jättetråkigt för vi alla tre hade nog uppskattat att få se det med egna ögon! =)
Sebastian är just nu på studentkryssning och kommer inte hem förrän vid 21 ikväll, så nu sitter jag här hemma hos honom och väntar på att min snygging ska anlända! full lär han ju vara i alla fall, sist jag ringde och kollade hur hade mådde (vilket var vid halv tre idag) så sa han att dem skulle fortsätta dricka - fyfaN!
"Mitt lilla fyllesvin" är det min tur att kalla honom nu! ;) moha! - mer om det senare!
vet inte hur många sms med "åh, jag älskar dig så mycket Älskling! du är den mest bästa och underbara..." jag har fått i natt. haha, så söt!
ja, sen tänkte jag faktiskt inte skriva något mer, ska försöka hinna med att lägga upp lite bilder som en slags "bilddagbok" sen istället, så det blir lite färg på mina inlägg! ^^
puuuuuuss,
datorn har lagt av!
hejsan hoppsan!
nu sitter jag här i skolan efter en jobbig morgon..
lämnade gabbe vid dagis, så skönt att ag äntligen har kunnat fixa iordning cykeln så att jag kan ta den till dagis med Gabbe bakpå!
Han älskar verkligen att sitta där bakom och han är helt galen i sin cykelhjälm!
Han vill inte ta av sig den - någonsin! =)
"Nanne nu" satt även fastspänd med honom, så nöjd var'om båda två!
Men missade bussen och tåget fattade jag inget av, det gick inte att betala biljetten för att det var fel på automaten, så jag vågade inte hoppa på =/..
Vår dator har lagt av, så numera, eller iaf en liten stund till förhoppningsvis, så får jag uppdatera från skolans datorer, vilket innebär inga bilder över huvud taget!
men när datorn får för sig att funka igen, få jag göra flera inlägg med endast bilder och lite text såkart - det lovar jag! =)
Min Älskade Sebastian har farit till fjällen och kommer att vara borta i en vecka nu, känns riktigt ensamt!
Jag skulle ha följt med men med tanke på hur sitationen ser ut i skolan (jag har ju haft så mkt frånvaro nu när jag inte var i skolan för att jag var tvungen att stanna hemma med gabbe plus inskolningen och allt de'där), min ekonomi ser väl inte jätteljus ut, har mycket att betala och plånboken sviker och att Gabbe dessutom inte kan vara ifrån dagis, eftersom han just nu behöver vänja sig vid att det är där han ska vara nu alla dagar.
Men hade varit grymt skönt att åka upp med Sebastian och hans familj och bara ha tagit det lugnt och att Gabbe dessutom skulle ha fått åkt lite pulka tillsammans med Stella (sebastians systerdotter) - det var ju planerna, men ibland rör saker och ting till sig..
nee, nu ska jag försöka hitta mina kära vänner =)
Puuuuuss,
nu sitter jag här i skolan efter en jobbig morgon..
lämnade gabbe vid dagis, så skönt att ag äntligen har kunnat fixa iordning cykeln så att jag kan ta den till dagis med Gabbe bakpå!
Han älskar verkligen att sitta där bakom och han är helt galen i sin cykelhjälm!
Han vill inte ta av sig den - någonsin! =)
"Nanne nu" satt även fastspänd med honom, så nöjd var'om båda två!
Men missade bussen och tåget fattade jag inget av, det gick inte att betala biljetten för att det var fel på automaten, så jag vågade inte hoppa på =/..
Vår dator har lagt av, så numera, eller iaf en liten stund till förhoppningsvis, så får jag uppdatera från skolans datorer, vilket innebär inga bilder över huvud taget!
men när datorn får för sig att funka igen, få jag göra flera inlägg med endast bilder och lite text såkart - det lovar jag! =)
Min Älskade Sebastian har farit till fjällen och kommer att vara borta i en vecka nu, känns riktigt ensamt!
Jag skulle ha följt med men med tanke på hur sitationen ser ut i skolan (jag har ju haft så mkt frånvaro nu när jag inte var i skolan för att jag var tvungen att stanna hemma med gabbe plus inskolningen och allt de'där), min ekonomi ser väl inte jätteljus ut, har mycket att betala och plånboken sviker och att Gabbe dessutom inte kan vara ifrån dagis, eftersom han just nu behöver vänja sig vid att det är där han ska vara nu alla dagar.
Men hade varit grymt skönt att åka upp med Sebastian och hans familj och bara ha tagit det lugnt och att Gabbe dessutom skulle ha fått åkt lite pulka tillsammans med Stella (sebastians systerdotter) - det var ju planerna, men ibland rör saker och ting till sig..
nee, nu ska jag försöka hitta mina kära vänner =)
Puuuuuss,
Längesen!
oj, oj!
Nu har'e gått väldigt lång tid sen min senaste uppdatering, men som ni kan se har min snygging uppdaterat iaf ett inlägg åt mig under den tid som jag själv inte har hunnit!
Gabbe är på dagis och har varit hela veckan nu, medan jag har vart i skolan!
Det är tufft nu, mycket att göra!
Gabriel trivs super på dagis, dock var han jätteledsen imorse när jag och Sebastian skulle lämna honom där, men det gick till slut!
När vi väl kom in till skolan upptäcker jag att jag inte har en enda lektion idag - älskar't!
FYFAN! hatar att man aldrig kan få reda på saker och ting i tid!
Så snart ska jag ta bussen hem till Gnesta och hälsa på Lina, sedan vid fyra ska jag fara vidare till dagis (som ligger kanske 500m från hennes lägenhet) och hämta upp min Älskling!
Imorron blir det en tidigt morgon, redan vid kvart i sju ska han vara dagis och jag ska med tjugo över sju bussen till skolan!
Önska mig lycka till att få upp den tröttmössan imorgon! ;)
Puuuuuss,
Nu har'e gått väldigt lång tid sen min senaste uppdatering, men som ni kan se har min snygging uppdaterat iaf ett inlägg åt mig under den tid som jag själv inte har hunnit!
Gabbe är på dagis och har varit hela veckan nu, medan jag har vart i skolan!
Det är tufft nu, mycket att göra!
Gabriel trivs super på dagis, dock var han jätteledsen imorse när jag och Sebastian skulle lämna honom där, men det gick till slut!
När vi väl kom in till skolan upptäcker jag att jag inte har en enda lektion idag - älskar't!
FYFAN! hatar att man aldrig kan få reda på saker och ting i tid!
Så snart ska jag ta bussen hem till Gnesta och hälsa på Lina, sedan vid fyra ska jag fara vidare till dagis (som ligger kanske 500m från hennes lägenhet) och hämta upp min Älskling!
Imorron blir det en tidigt morgon, redan vid kvart i sju ska han vara dagis och jag ska med tjugo över sju bussen till skolan!
Önska mig lycka till att få upp den tröttmössan imorgon! ;)
Puuuuuss,
Ett one-night gästinlägg
"Kan du inte skriva ett inlägg i min blogg?"
"Jag orkar inte just nu och det här med blogg är absolut inte min grej, älskling!"
"*SUCK* NÄHÄ, okej, det är lugnt!"
Tar det säkra före det osäkra, hade blickar nämligen kunnat döda hade Jasmine brutalt pulvriserat mig likt en arg, grön hulk.
Fråga mig inte vem som är mannen i vårat förhållande, det har ni redan fått svar på...
Okej, ursäkta, men vad faa-an gör man här då? Antar att jag ska låta orden flöda och skriva om vad jag gör samt det förflutna, mina djupaste tankar och vad jag anser vara det allra största och viktigaste problemet just i detta nu! Låter mycket filosofiskt så jag gör väl ett försök...
Faktum är att jag har ett problem jag vill dela med mig om. Jag har nämligen under en längre tid suttit i soffan med fötterna på bordet, det är ett glasbord så det har bildats avtryck efter mina 44or till fötter. Nu har dock mina fötter "somnat" och trots att jag sitter något ljuvligt skönt börjar det fruktansvärda stickandet ta över och skapa en viss irritation! Det är ett dilemma, ett sådant som jag inte vet hur jag ska behandla, något som verkligen kräver en omedelbar åtgärd.
Närmare ett bloggliv än så kommer jag nog inte, då har jag ändå suttit här och verkligen gjort mitt yttersta till att få med alla de viktiga punkter jag nämnde!
Okej, då var det här alltså ett gästinlägg från mig, Jasmines pojkvän, eller hennes "ligg" som hon även föredrar att presentera mig. Som jag förklarade tidigare skriver jag i rädsla och med darrande händer, på så sätt får ni ursäkta om det förekommer grammatiska fel.
Älskar dig något oerhört mycket Jasmine Hermansson och saknar dig dag ut och dag in!
Men sötnos, det här med bloggande... mjaa... det är som sagt inte riktigt min grej...
PS. har tagit ner fötterna och stickandet har börjat försvinna, saknar ändå den ljuvliga tid då de var uppe på bordet och när jag glatt vickade på mina tio små tår DS.
/Sebastian, pojkvännen, hulkens lakej, ligget
Dagis igår!
Som jag skrev igår, var det allra första dagen för honom på dagis - utan mig!
och jag var verkligen riktigt nervös över att det inte skulle fungera..
Men inget samtal fick jag där fröknarna ringer i panik och säger att jag måste springa och hämta honom, utan jag återvänder till dagis klockan 13.00 då vi hade bestämt!
Nervös kliver jag in på avdelningen och det var alldeles knäpptyst (då tänker jag direkt att det faktiskt måste ha gått bra,för hade dt inte gjort det - hade det inte varit tyst)!
är jag går längre in ser jag honom sittandes vid bordet där han sitter och äter morötter!
Jag frågar alla fröknarna om det gåt bra och till svar får jag att det har gått riktigt bra!
Gabriel hade skött sig riktigt fint vid lunchen, setat kvar och väntat - men han hade inte ätit så mycket mat, utan nästan bara fått i sig morötterna. Men så kan det kanske vara allra första dagen, utan Mamma..
Ingen hade blivit slagen, Han hade inte bråkat eller tjurat - lite ledsen hade han varit efter att jag gått, men det gick över rätt snabbt! Så det var riktigt skönt!
Han hade sovit i 45 minuter, vilket jag chockades av! Han hade ju faktiskt sovit!! :D
- så otroligt skönt!
Så på måndag kör vi som vanligt och jag ska till skolan!
Puuuuuuuuuss,
och jag var verkligen riktigt nervös över att det inte skulle fungera..
Men inget samtal fick jag där fröknarna ringer i panik och säger att jag måste springa och hämta honom, utan jag återvänder till dagis klockan 13.00 då vi hade bestämt!
Nervös kliver jag in på avdelningen och det var alldeles knäpptyst (då tänker jag direkt att det faktiskt måste ha gått bra,för hade dt inte gjort det - hade det inte varit tyst)!
är jag går längre in ser jag honom sittandes vid bordet där han sitter och äter morötter!
Jag frågar alla fröknarna om det gåt bra och till svar får jag att det har gått riktigt bra!
Gabriel hade skött sig riktigt fint vid lunchen, setat kvar och väntat - men han hade inte ätit så mycket mat, utan nästan bara fått i sig morötterna. Men så kan det kanske vara allra första dagen, utan Mamma..
Ingen hade blivit slagen, Han hade inte bråkat eller tjurat - lite ledsen hade han varit efter att jag gått, men det gick över rätt snabbt! Så det var riktigt skönt!
Han hade sovit i 45 minuter, vilket jag chockades av! Han hade ju faktiskt sovit!! :D
- så otroligt skönt!
Så på måndag kör vi som vanligt och jag ska till skolan!
Puuuuuuuuuss,
Farväl kära broder!
Sitter här hemma denna sköna lördagsmorgon!
Idag känner jag att det är en bra morgon, en bra dag!
Gabbe springer omkring med sin helikopterleksak som nästan är lika stor som honom själv, så nöjd är Han!
Älsklingen Sebastian ligger där uppe i vår underbart sköna säng och sover som en nockad gud!
herreminjesus (!) vad bra jag sov i natt - det gillar vi riktigt starkt! kändes verkligen som om jag behövde det!
Idag åker min bror hem till sig i Furudal (dalarna), känns trist - kommer ju att sakna datorn (; , nee.. skoja - självklart kommer jag att sakna honom dunder!
Igår beställde jag tid hos frisören den 2 Juni, då min balfrisyr ska fixas!
Klänning är det väl en aning panik kring - men jag har ju mina kontakter! (;
Skjutsen är fixad av Sebastian och ja, vad det blir får ni allt se om ni pallrar er upp till Hedenlunda Slott!
Nu ska jag se till att tvätta lite granna innan min kärlek vaknar!
Puuuss,
DagisDagisDagis!
Ja, nu har'e hänt - Jag har lämnat Gabbe på dagis helt ensam, eller med fröknarna såklart =)! så nu får vi se hur det går, kanske ringer dem snart med panik i rösten och säger att jag måste springa tillbaka och hämta upp en helt förtvivlad Gabriel.. Måste ju tillägga att lite jobbigt var det att gå ifrån honom, även fast han inte alls var ledsen. Helt enkelt vinkade han "hej då" med handen och fortsatte att leka.
Fröknarna verkar vara helt underbara, absolut bäst och jag finner inga tvivel om att dem inte ska fixa min Gabbe. Detta blir nog prefekt!
Om nu inte Gabriel får någon panikattack, ska jag tillbaka till klockan ett och hämta upp mitt charmtroll - jag längtar redan! haha - hur ska detta gå?! =)
Igår gick det jättebra på dagis, han slogs inte och inte heller tjurade han när andra barn snodde grejerna som han lekte med. Vi testade även att jag skulle säga "hej då" till honom igår, när de var ute och lekte, men att jag fortfarande var kvar, fast i ett annat rum än honom. Det gick väl kanske sådär.. Till en början funkade det och han brydde sig nästan inte, men efter ca 10 minuter kom paniken och han skrek som en stucken gris efter "mmmaaamma!" Då fick han träffa mig och se att jag fortfarande fanns kvar och helt enkelt fortsatte han att leka.
Vi testade ytterligare en gång och samma sak skedde igen, fast nu efter ca en halvtimme.
Under den halvtimmen satt jag där inne på avdelningen och pluggade. Det är så sjukt skönt att ha ett dagis som kan förstå att jag faktiskt pluggar och att dem även kan ge mig lite tid, även fast det var mitt under inskolningen, till att plugga!
Vid lunchen skötte han sig riktigt fint, han satt kvar vid bordet även fast han ätit färdigt, han åt soppan (somsmakade sådär) och åt brödet utan att kasta iväg det!
När vi sedan skulle somna, ville han inte alls. Vi försökte först med att fröken Ingela skulle testa och se om hon kunde få honom att somna, men icke sa nicke. Så vi for hemmåt igen..
Väl hemma igen, fanns Sebastian kvar och umgicks med oss!
Det var mysigt!
Nog om dagissnack!
Måste få ta upp en väldigt viktig del, enligt mig.
Alla dessa anonyma kommentarer som jag får här i min blogg.
Ni måste inte förstå min situation, om ni inte är villiga och samtidigt kan jag också förstå att det inte alls är lätt!
Men jag ber er, att i alla fall för Gabriels pappas skull, inte ta upp allt med det som har med honom att göra. Exempelvis menar jag då som den senaste kommentaren jag fick angående att jag aldrig är i skolan.
För, som jag tidigare har skrivit, vill jag inte hänga ut någon!
Så för hans skull, tänk efter innan ni kommenterar!
Min blogg handlar ju inte om honom, utan om Mitt liv tillsammans med min son!
Håll tummarna för min Gabbe nu, för jag håller tummarna till kramp! =)
Puuuuss,
Fröknarna verkar vara helt underbara, absolut bäst och jag finner inga tvivel om att dem inte ska fixa min Gabbe. Detta blir nog prefekt!
Om nu inte Gabriel får någon panikattack, ska jag tillbaka till klockan ett och hämta upp mitt charmtroll - jag längtar redan! haha - hur ska detta gå?! =)
Igår gick det jättebra på dagis, han slogs inte och inte heller tjurade han när andra barn snodde grejerna som han lekte med. Vi testade även att jag skulle säga "hej då" till honom igår, när de var ute och lekte, men att jag fortfarande var kvar, fast i ett annat rum än honom. Det gick väl kanske sådär.. Till en början funkade det och han brydde sig nästan inte, men efter ca 10 minuter kom paniken och han skrek som en stucken gris efter "mmmaaamma!" Då fick han träffa mig och se att jag fortfarande fanns kvar och helt enkelt fortsatte han att leka.
Vi testade ytterligare en gång och samma sak skedde igen, fast nu efter ca en halvtimme.
Under den halvtimmen satt jag där inne på avdelningen och pluggade. Det är så sjukt skönt att ha ett dagis som kan förstå att jag faktiskt pluggar och att dem även kan ge mig lite tid, även fast det var mitt under inskolningen, till att plugga!
Vid lunchen skötte han sig riktigt fint, han satt kvar vid bordet även fast han ätit färdigt, han åt soppan (somsmakade sådär) och åt brödet utan att kasta iväg det!
När vi sedan skulle somna, ville han inte alls. Vi försökte först med att fröken Ingela skulle testa och se om hon kunde få honom att somna, men icke sa nicke. Så vi for hemmåt igen..
Väl hemma igen, fanns Sebastian kvar och umgicks med oss!
Det var mysigt!
Nog om dagissnack!
Måste få ta upp en väldigt viktig del, enligt mig.
Alla dessa anonyma kommentarer som jag får här i min blogg.
Ni måste inte förstå min situation, om ni inte är villiga och samtidigt kan jag också förstå att det inte alls är lätt!
Men jag ber er, att i alla fall för Gabriels pappas skull, inte ta upp allt med det som har med honom att göra. Exempelvis menar jag då som den senaste kommentaren jag fick angående att jag aldrig är i skolan.
För, som jag tidigare har skrivit, vill jag inte hänga ut någon!
Så för hans skull, tänk efter innan ni kommenterar!
Min blogg handlar ju inte om honom, utan om Mitt liv tillsammans med min son!
Håll tummarna för min Gabbe nu, för jag håller tummarna till kramp! =)
Puuuuss,
s v a r p å f r å g e s t u n d
Anonym om FRÅGESTUND !:
Hon befinner ju sig knappt i skolan så ovärt att säga studerande mamma. Iallfall har inte jag sett henne där fem dagar i veckan.
Hej Anonym!
Det är intressant att det alltid är anonyma som ger mig alla dessa påhopp?! hm..
I vilket fall så vill jag ge dig ett så rakt svar som jag möjligen kan ge dig.
Jag har haft problem med Gabriels pappa under den senaste snart ett och ett halft månaderna, vilket har betytt att jag ej kan bege mig till skolan då jag har varit tvungen att stanna hemma med min son. Jag har dessutom, som jag har skrivit under flera inlägg, försökt att få tag i en dagisplats just för att jag ska lyckas lämna Gabriel någonstans under den tid som jag behöver vara i skolan - vilket, som jag också har skrivit flera gånger, har varit riktigt, riktigt tufft och något som jag verkligen har fått kämpa för. Nu har jag ÄNTLIGEN lyckats få roffa åt mig en dagisplats, just för att det är kris mellan mig och Gabriels pappa och jag inte kan lämna ifrån mig Gabriel till honom. Jag är helt obeskrivligt lycklig för att jag äntligen lyckats få tag på en plats!
Att jag nu när jag faktiskt har fått en dagisplats, inte har kunnat vara i skolan beror på att det krävs inskolning när ett barn börjar på dagis - vilket tar sin tid.
Jag vill också tillägga att jag pluggar hemmifrån, som ett jävla as! och det är tufft att vara en ensamstående mamma till en ivrig liten kille som har mycket omkring sig och att dessutom ha ork till att sätta sig ned för att plugga.
Lilja om FRÅGESTUND !:Hej!
det är så roligt att följa din blogg, hittade den av en slump när jag gick igenom bilddagboken.
Jag har en fråga:
Hur är det att plugga samtidigt som att ta hand om din son, måste vara riktigt tufft?
Kramar
Hej Lilja!
Vad roligt att du tycker det, det är så roligt att det är folk som läser =)
Ja, det är tufft - det kräver sin tid, och som jag oftats inte har.. men man tar vad man haver, inte sant? :)
Nu när jag äntligen har fått tag på en dagisplats är det bara inskolningstiden som gör att det blir svårt för mig att komma till skolan. Men imorn är sista dagen, så snart blir det ännu mera plugg och det ska bli roligt att få komma tillbaka till skolan. Det är som jag skrev; man orkar knappt när man väl är där, men när man inte kan, saknar man det faktiskt!
Vi får se hur allt löser sig med skolan nu efter att inskolningen är över, jag håller tummarna till kramp!
Kram på dig!
Sandra - mamma till edwin om FRÅGESTUND !:Hejsan!
Jag undrar över hur det är mellam dig och Gabriels pappa, har ju förstått att det inte är helt okej kanske.. undrar bara över hur allt går?
Hur känns det att vara ensamstående mamma som dessutom pluggar?
Hej Sandra!
Jag tror inte att jag vet vem du är, men det kanske är jag som har dåligt minne =)
Jodå, det fungerar.. det är tufft just nu, men den 27 april ska vi på ett möte då saker och ting ska redas ut. Så jag hoppas innerligt på att vi kan lösa det till bästa sätt.
Vill ju som sagt inte gå in på det mer detaljerat eftersom det är en så pass komplicerad relation vi har med varandra där ord står mot ord osv. - det är krångligt, enkelt beskrivet!
Ja, ensamstående och ensamstående.. Visst, jag räknas som ensamstående eftersom jag inte bor tillsammans med min pojkvän Sebastian (som inte är Gabriels pappa), men samtidigt, även fast vi varken bor tillsammans eller inte är med varandra dygnet runt, hjälper han mig så mycket med Gabriel. Han ställer alltid upp och han hjälper mig även otroligt mycket med min skolgång!
Utan honom hade det nog inte varit så mycket kvar av mig, vågar jag lova!
Han hjälper verkligen med sitt allra bästa och han är en helt otroligt man! och inte bara mot mig, utan också mot Gabbe. Gabriel avgudar honom - bokstavligen talat! han springer omkring och frågar om "Beastiian" så fort han inte är här, skriker "AIK är beescht" även fast det endast är Sebastian som har sagt till Gabriel att han ska säga just den meningen och att resten av Gabbes släkt (på sin mammas sida) är djurgårdare och försöker trycka in den meningen istället, men inte lyckats! Han ser verkligen upp till Sebastian och jag ser på Sebastian att han är lika galen i Gabriel som Gabbe är i Honom!
De är mitt liv, så fruktansvärt enkelt är det!
Kram!
Videosamtal!
Jag och Gabriel har videosamtal med Sebastian just för tillfället, ungefär såhär ser det ut!
FRÅGESTUND !
Ja, nu har jag tänkt på att ha en frågestund under ett bra tag, men fö'sjutton!
- klart vi ska ha det!
Nu gäller det att ställa alla frågor som ni funderar över och vill ha svar på, så ska jag försöka svara på dem så gott jag kan, och för hoppningsvis så kan jag se till att göra det redan till ikväll!
BRING IT ON!
Puuuss!
- klart vi ska ha det!
Nu gäller det att ställa alla frågor som ni funderar över och vill ha svar på, så ska jag försöka svara på dem så gott jag kan, och för hoppningsvis så kan jag se till att göra det redan till ikväll!
BRING IT ON!
Puuuss!
sjuk?
Idag skulle vi infinna oss på dagis redan vid klockan nio, vilket vi också gjorde!
Det var ganska lätt att få upp honom ur sängen, så fort jag sa "idag ska vi till dagis igen, samma som igår!" fick han ett leende på läpparna och ur spjälsängen skulle han!
Det gick bra idag, han var vild (som alltid) men snäll! Han pussades och kramades med säkert fyra olika barn, dock blev det lite fel ibland, men det var i alla fall en snäll tanke =)
Eftersom Gabriel inte lyckades att somna på dagis idag, valde jag att bryta för dagen ochgå hem - just för att han inte skulle få någon negativ syn på den här nya händelsen i hans liv. Om han hade varit kvar fast inte ha varit utvilad, hade nog inte dagen fortsatt i samma possitiva anda, vilket nog hade lett till ett mindre bra minne för honom, när dagen väl var slut.
Väl hemma igen, hade jag en trött och rejält tjurig Gabriel. Det blev direkt i säng och idag lyckades han sova till 14.30, dock vaknade han flera gånger och klagade på att han hade ont. Jag är rädd för att den förbaskade förkylningen är på väg tillbaka igen och riktigt ordentligt!
Nu blir det snart mat och min bror och kärlek kom just in från att ha varit ute och sprungit..
hm, Sebastian tyckte att JAG skulle springa med? hahahahaha
Nej, ikväll blir det myspys med mina bästa- det gillar vi!
PUSS!
12 April, 2010
Bilder från dagens bravader
Här är min Gabbelitoo alldeles nyvaken och redo för dagis
När vi gick hem från dagis, tyckte både jag och Gabbe att
det var en riktigt lyckad "första dag" på den nya förskolan,
så vi bestämde oss för att fira detta med saft och kakor
ute i den varma och sköna solen
Det tror jag uppskattades, i vilket fall av Mamma Jasmine!
Självklart var hela vagnen med ut och det blev till att leka i lekparken
och han vägrade att gå in! I en och en halv timme var vi ute
- men fö'sjutton, det var gött de'!
Men nu saknar jag Sebastian,
- real bad!
Min snygging!
Sebastian Xerxes Karlsson
En bild på dig, bara för att jag älskar Dig!
Dagen jag fick min Gabriel
Vet att jag skulle ha fått arselt i vagnen och se till att få det psykociala arbetet färdigjort, men jag orkar intee - inte just nu! :/
Gabriel Adam Elias Marklund Hermansson Y
Så, här kommer mitt inlägg om min sjukhusvistelse innan och efter förlossningen.
Jag skriver den text, plus lite av det jag minns och vill lägga till, som jag skrev då jag fortfarande låg kvar inne på avdelning 62 C och har sparat i Gabriels babybok.
När jag skrev den här berättelsen var Gabriel endast två dagar gammal och jag skrev den ur det nyfödda gossebarnet, som ännu inte fått något namns, perspektiv
Allt började med att Mamma började få värkar under tisdagskvällen den 17/6 klockan 21.30 (vecka 32+5), men eftersom Jag var beräknad till den åttonde augusti tjugohundraåtta, 080808, tänkte inte Mamma alls på att det kanske var dags för Mig att vilja komma ut och se världen.
Då värkarna aldrig släppte och kändes riktigt ordentligt (Mamma måste ha varit väldigt blind, eftersom en tanke inte ens slog henne).. Hon fick sig inte en blund när hon låg där och kved bredvid min sovande Pappa. Hon vandrade och vandrade, men klockan 04.00 på onsdagsmorgonen bestämde hos sig i alla fall för att verkligen försöka sova. Efter ca tio minuters vila, känner Mamma att det hände något i byxan, klarvaken springer hon in till toaletten och får se blod - massor av blod!
Panikslagen skriker hon på Pappa som pallrar sig in till toaletten och undrar vad som händer. Pappa ringer till förlossningsavdelningen och undrar vad vi ska göra och dem ber oss att skynda oss in till Nyköping.
När vi väl kommer in, får Mamma och Pappa komma in till ett förlossningsrum där dem kollade hur allt stod till och då får dem veta att Mamma är öppen 2-3 centimeter och att Jag troligen skulle komma till världen redan under förmiddagen (nu var klockan halv sex på morgonen). Eftersom Jag var alldles för tidig, hela åtta veckor, fick Mamma brikanyl genom dropp (vilket ska stoppa upp förlossningen) Och, det fungerade!
Eftersom Nyköping inte tar emot förlossningar tidigare än i vecka 36, och Jag låg i mammas mage i vecka 32+5, blev vi skickade i ambulans till Eskilstuna. Med i ambulansen fanns Pappa och en förlossningsläkare samt en massa värmefiltar, ifall Jag skulle få för mig att komma ut under ambulansfärden.
Resan var riktigt lång och ordentligt jobbig för Mamma. Brikanylen gjorde att Mamma var illamående och spydde som en gris och hon har nog aldrig någonsin varit med om en värre bilfärd!
Eftersom Pappa var nervös satt han bredvid och åt macka och drack cola,vilket också gjorde att Mamma inte mådde så bra - bara lukten av mat gjorde henne spyfärdig! men även han var ju tvungen att skaffa krafter.
Väl inne i Eskilstuna fick Mamma och Pappa ligga inne på ett förlossnigsrum, men nu fanns inte längre några värkar, allt verkade ha lugnat ned sig!
Mamma fick varken gå eller sitta upp då Jag kunde trycka på för mycket och alla ville att Jag skulle stanna inne i magen så länge det bara gick just för att Jag skulle bli äldre och hinna utvecklas mer, speciellt mina lungor så att Jag skulle kunna andas själv när Jag fick se världen för första gången.
Sängen fick bli mammas hem - i två veckor till! och efter en veckas liggandes i den där sängen, kunde hon röra på sig lite grann, men ville hon ta sig ut ur rummet, var det rullstol som gällde!
Men de var ena långa veckors väntan, Mamma och Pappa ville ju så gärna få träffa och lära känna mig!
På ultraljudet kunde läkaren se att nästan hela livmoderertappen var utplånad, att jag var så liten och vägde 1900g, men att jag för övrigt mådde jättebra!
Den 29 juni 2008 klockan 07.30 (vecka 34+2) tittar Mamma på klockan och ser att Pappa höll på att missa bussen till jobbet (Pappa åkt buss fram och tillbaka från Nyköping för att kunna jobba under dagarna). Mamma väcker honom och lägger sig ned för att fortsätta sova. Klockan 08. 40 känner hon samma sipprande känsla som då när slemproppen gick, bara det att nu kom inget blod - utan vatten!
Pappa far upp ur sängen och Mamma fnissar till, inga värkar hade ännu startat. Mamma fick sig en knäpp och slängde sig på tandborsten, eftersom hon fick för sig att hon verkligen inte ville ha dålig anderdräkt om nu förlossningen satte igång...
Den första värken kom vid ca fem över åtta och den gjorde ont - riktigt ont! den andra kom tio över och efter det var tredje minut. Dem blir bara tätare och tätare och gör riktigt ont!
Sköterskan Ida, som fanns hos oss under hela förlossningen, undrar om lustgas var något för Mamma och JA - det var det verkligen!
Efter första andetaget med 50/50 lustgas/syre, blev Mamma jättefnittrig och alla tre; Mamma, Pappa och Ida stog där och fnittrade ikapp till dess att nästa värk kom då fnittret övergick till kvidande.
(under hela förlossningen, från det att jag fick lustgas, kommer jag ihåg att jag fick för mig att det inte alls var jag som låg där och födde, det var någon annan. Jag kommer ihåg hur jag ser en kvinna föda, som om jag vore ovanför henne och ser henne föda barn, men att jag känner hennes smärta och skriker med henne när hon skriker) skumt, right? haha..
När barnmorskan för första gången kollar hur pass mycket Mamma öppnat sig, hade redan hela livmoderertappen utplånats och hon var nu öppen sju centimeter. värkarna kom med mindre än en minuts mellanrum och hon hade jätteont - hela tiden!
strax efter nio fick Mamma trycka på och klockan 09.58 fick jag se världen för allra första gången!
(Jag kommer ihåg här hur rädd jag var när Bebis inte skrek något när han väl var ute.. kommer ihåg hur jag skräckslaget skriker till barnmorskan att "varför låter den inget??" men strax därpå hör jag det ljuvligaste skriket jag någonsin hört - min lilla, lilla pyttebebis)!
Eftersom jag var sex veckor för tidig, sprang alla läkare som fanns i rummet och som Mamma inte upptäckte förrän nu - säkert fyra stycken(?), iväg med mig för att kolla att jag mådde bra, vilket jag gjorde och fick äntligen komma upp på Mammas mage och Äntligen fick Mamma och Pappa bara ligga där och njuta av Mig! Efter att dem fått beundra mig, var jag tvungen att åka upp till avdelning 62C (en neonatal avdelning för barn som är för tidigt födda), med min Pappa.
Mamma fick fick ligga och vila, men de enda hon låg och tänkte på var att hon ville vara där med Mig, Sitt Gossebarn utan namn. Jag var den finaste Mamma och Pappa någonsin skådat med mycket, svart hår på huvudet, polisonger, stora mörkblå ögon och självklart - en Hermanssonsnäsa!
Gabriel var en liten, liten sparv.
Storlek 50 var alldeles, alldeles för stort och de enda kläder han kunde ha var i storlek 40,
vilket också var stort.
När Gabriel var tre månader kunde han äntligen ha storlek 50.
Vikt. 2222 g
längd: 44 cm
huvud omfång: 32 cm
Gabriel Adam Elias Marklund Hermansson Y
Så, här kommer mitt inlägg om min sjukhusvistelse innan och efter förlossningen.
Jag skriver den text, plus lite av det jag minns och vill lägga till, som jag skrev då jag fortfarande låg kvar inne på avdelning 62 C och har sparat i Gabriels babybok.
När jag skrev den här berättelsen var Gabriel endast två dagar gammal och jag skrev den ur det nyfödda gossebarnet, som ännu inte fått något namns, perspektiv
Allt började med att Mamma började få värkar under tisdagskvällen den 17/6 klockan 21.30 (vecka 32+5), men eftersom Jag var beräknad till den åttonde augusti tjugohundraåtta, 080808, tänkte inte Mamma alls på att det kanske var dags för Mig att vilja komma ut och se världen.
Då värkarna aldrig släppte och kändes riktigt ordentligt (Mamma måste ha varit väldigt blind, eftersom en tanke inte ens slog henne).. Hon fick sig inte en blund när hon låg där och kved bredvid min sovande Pappa. Hon vandrade och vandrade, men klockan 04.00 på onsdagsmorgonen bestämde hos sig i alla fall för att verkligen försöka sova. Efter ca tio minuters vila, känner Mamma att det hände något i byxan, klarvaken springer hon in till toaletten och får se blod - massor av blod!
Panikslagen skriker hon på Pappa som pallrar sig in till toaletten och undrar vad som händer. Pappa ringer till förlossningsavdelningen och undrar vad vi ska göra och dem ber oss att skynda oss in till Nyköping.
När vi väl kommer in, får Mamma och Pappa komma in till ett förlossningsrum där dem kollade hur allt stod till och då får dem veta att Mamma är öppen 2-3 centimeter och att Jag troligen skulle komma till världen redan under förmiddagen (nu var klockan halv sex på morgonen). Eftersom Jag var alldles för tidig, hela åtta veckor, fick Mamma brikanyl genom dropp (vilket ska stoppa upp förlossningen) Och, det fungerade!
Eftersom Nyköping inte tar emot förlossningar tidigare än i vecka 36, och Jag låg i mammas mage i vecka 32+5, blev vi skickade i ambulans till Eskilstuna. Med i ambulansen fanns Pappa och en förlossningsläkare samt en massa värmefiltar, ifall Jag skulle få för mig att komma ut under ambulansfärden.
Resan var riktigt lång och ordentligt jobbig för Mamma. Brikanylen gjorde att Mamma var illamående och spydde som en gris och hon har nog aldrig någonsin varit med om en värre bilfärd!
Eftersom Pappa var nervös satt han bredvid och åt macka och drack cola,vilket också gjorde att Mamma inte mådde så bra - bara lukten av mat gjorde henne spyfärdig! men även han var ju tvungen att skaffa krafter.
Väl inne i Eskilstuna fick Mamma och Pappa ligga inne på ett förlossnigsrum, men nu fanns inte längre några värkar, allt verkade ha lugnat ned sig!
Mamma fick varken gå eller sitta upp då Jag kunde trycka på för mycket och alla ville att Jag skulle stanna inne i magen så länge det bara gick just för att Jag skulle bli äldre och hinna utvecklas mer, speciellt mina lungor så att Jag skulle kunna andas själv när Jag fick se världen för första gången.
Sängen fick bli mammas hem - i två veckor till! och efter en veckas liggandes i den där sängen, kunde hon röra på sig lite grann, men ville hon ta sig ut ur rummet, var det rullstol som gällde!
Men de var ena långa veckors väntan, Mamma och Pappa ville ju så gärna få träffa och lära känna mig!
På ultraljudet kunde läkaren se att nästan hela livmoderertappen var utplånad, att jag var så liten och vägde 1900g, men att jag för övrigt mådde jättebra!
Den 29 juni 2008 klockan 07.30 (vecka 34+2) tittar Mamma på klockan och ser att Pappa höll på att missa bussen till jobbet (Pappa åkt buss fram och tillbaka från Nyköping för att kunna jobba under dagarna). Mamma väcker honom och lägger sig ned för att fortsätta sova. Klockan 08. 40 känner hon samma sipprande känsla som då när slemproppen gick, bara det att nu kom inget blod - utan vatten!
Pappa far upp ur sängen och Mamma fnissar till, inga värkar hade ännu startat. Mamma fick sig en knäpp och slängde sig på tandborsten, eftersom hon fick för sig att hon verkligen inte ville ha dålig anderdräkt om nu förlossningen satte igång...
Den första värken kom vid ca fem över åtta och den gjorde ont - riktigt ont! den andra kom tio över och efter det var tredje minut. Dem blir bara tätare och tätare och gör riktigt ont!
Sköterskan Ida, som fanns hos oss under hela förlossningen, undrar om lustgas var något för Mamma och JA - det var det verkligen!
Efter första andetaget med 50/50 lustgas/syre, blev Mamma jättefnittrig och alla tre; Mamma, Pappa och Ida stog där och fnittrade ikapp till dess att nästa värk kom då fnittret övergick till kvidande.
(under hela förlossningen, från det att jag fick lustgas, kommer jag ihåg att jag fick för mig att det inte alls var jag som låg där och födde, det var någon annan. Jag kommer ihåg hur jag ser en kvinna föda, som om jag vore ovanför henne och ser henne föda barn, men att jag känner hennes smärta och skriker med henne när hon skriker) skumt, right? haha..
När barnmorskan för första gången kollar hur pass mycket Mamma öppnat sig, hade redan hela livmoderertappen utplånats och hon var nu öppen sju centimeter. värkarna kom med mindre än en minuts mellanrum och hon hade jätteont - hela tiden!
strax efter nio fick Mamma trycka på och klockan 09.58 fick jag se världen för allra första gången!
(Jag kommer ihåg här hur rädd jag var när Bebis inte skrek något när han väl var ute.. kommer ihåg hur jag skräckslaget skriker till barnmorskan att "varför låter den inget??" men strax därpå hör jag det ljuvligaste skriket jag någonsin hört - min lilla, lilla pyttebebis)!
Eftersom jag var sex veckor för tidig, sprang alla läkare som fanns i rummet och som Mamma inte upptäckte förrän nu - säkert fyra stycken(?), iväg med mig för att kolla att jag mådde bra, vilket jag gjorde och fick äntligen komma upp på Mammas mage och Äntligen fick Mamma och Pappa bara ligga där och njuta av Mig! Efter att dem fått beundra mig, var jag tvungen att åka upp till avdelning 62C (en neonatal avdelning för barn som är för tidigt födda), med min Pappa.
Mamma fick fick ligga och vila, men de enda hon låg och tänkte på var att hon ville vara där med Mig, Sitt Gossebarn utan namn. Jag var den finaste Mamma och Pappa någonsin skådat med mycket, svart hår på huvudet, polisonger, stora mörkblå ögon och självklart - en Hermanssonsnäsa!
Gabriel var en liten, liten sparv.
Storlek 50 var alldeles, alldeles för stort och de enda kläder han kunde ha var i storlek 40,
vilket också var stort.
När Gabriel var tre månader kunde han äntligen ha storlek 50.
Vikt. 2222 g
längd: 44 cm
huvud omfång: 32 cm
Första dagen!
Jahaja, då har vi nu kommit hem från Solrosen och Gabbe sover som en stock efter en lunch som bestod av kassler och ris.
Det gick jättebra på dagis och Gabbe kände sig nog ganska trygg bara efter 20 minuter!
När vi klv in på avdelningen fick han jättestora ögon, men eftersom det där inte fanns några barn så tror jag nog inte att han fattade att vi faktiskt var på dagis, för sen när vi gick lite längre in där alla barnen lekte, blev han jätteledsen och ville bara hem igen! han sprang mot dörren med tårarna i ögonen.. men efter att jag lyft upp honom och vi hälsat på alla fröknar och barn, blev han mycket gladare och började på en gång att kika in alla leksaker (barnen struntade han nästan i) haha!
Han var bara "mammig" i kanske fem-tio minuter, då han endast vill leka med mig, men sen blev det fart och han körde ett annat barn i en gåbil!
Gabriel hann bita ett barn i handen (hmmmm!) och krama två - så plus 1 iaf ;)
Eftersom Gabriel är i en fas där han ska bestämma och att han ibland faktiskt kan vara riktigt elak mot andra barn (när han inte får bestämma eller ha de leksaker som han vill), så kändes det skönt att spela med öppna kort då jag under flera tillfällen verkligen tryckte på att han är en riktigt envis liten gris och att han inte ska få bestämma heela tiden, utan att man måste använda en järnhand när det gäller honom. För fy'sjutton vad jag håller på och kämpar här hemma med hans envishet, ibland är han en gullig liten "emil" men ibland kan man få sig en rejäl smäll, och då är han inte lika gullig längre, ska jag säga! dessutom vill jag ju verkligen inte att alla andra barn ska bli och fortsätta vara rädda för honom - Han är ju en sån sötnos, om han vill det vill säga ;)..
När vi sen skulle vandra hemmåt, efter att ha varit på dagis i ca en timme, ville han verkligen inte gå därifrån!
Han blev skittjurig och ville absolut leka vidare, men hemmåt gick vi tillslut!
Nu ligger han och sover och jag ska plugga lite psykosocialt arbete!
PUSS!
Det gick jättebra på dagis och Gabbe kände sig nog ganska trygg bara efter 20 minuter!
När vi klv in på avdelningen fick han jättestora ögon, men eftersom det där inte fanns några barn så tror jag nog inte att han fattade att vi faktiskt var på dagis, för sen när vi gick lite längre in där alla barnen lekte, blev han jätteledsen och ville bara hem igen! han sprang mot dörren med tårarna i ögonen.. men efter att jag lyft upp honom och vi hälsat på alla fröknar och barn, blev han mycket gladare och började på en gång att kika in alla leksaker (barnen struntade han nästan i) haha!
Han var bara "mammig" i kanske fem-tio minuter, då han endast vill leka med mig, men sen blev det fart och han körde ett annat barn i en gåbil!
Gabriel hann bita ett barn i handen (hmmmm!) och krama två - så plus 1 iaf ;)
Eftersom Gabriel är i en fas där han ska bestämma och att han ibland faktiskt kan vara riktigt elak mot andra barn (när han inte får bestämma eller ha de leksaker som han vill), så kändes det skönt att spela med öppna kort då jag under flera tillfällen verkligen tryckte på att han är en riktigt envis liten gris och att han inte ska få bestämma heela tiden, utan att man måste använda en järnhand när det gäller honom. För fy'sjutton vad jag håller på och kämpar här hemma med hans envishet, ibland är han en gullig liten "emil" men ibland kan man få sig en rejäl smäll, och då är han inte lika gullig längre, ska jag säga! dessutom vill jag ju verkligen inte att alla andra barn ska bli och fortsätta vara rädda för honom - Han är ju en sån sötnos, om han vill det vill säga ;)..
När vi sen skulle vandra hemmåt, efter att ha varit på dagis i ca en timme, ville han verkligen inte gå därifrån!
Han blev skittjurig och ville absolut leka vidare, men hemmåt gick vi tillslut!
Nu ligger han och sover och jag ska plugga lite psykosocialt arbete!
PUSS!
En nervös mage
Ja ni, jag kan inte sova.. usch, det känns som om min mage håller på att vända sig ut och in.
Imorn är den stora dagen då Gabriel ska börja på Solrosen (förskolan) här i Gnesta och jag kan inte säga annat än att jag är redigt förväntansfull.. det skulle ju verkligen underlätta om detta gick riktigt, riktigt bra och att jag kan vara tillbaka i skolan redan nästa måndag igen, men som min far sa till mig idag, så ska jag verkligen försöka att inte tänka så mycket på just detta så att inte Gabbe känner någon press. För det kan ju vara så lätt att jag undermedvetet ger ifrån mig negativa vibbar som på något vis trycker på och att Gabbe ruggar tillbaka av just detta, vilket jag absolut inte vill ska hända! för jag vill ju så gärna att allt ska funka!
Ursäkta mitt konstiga inlägg, vet inte riktigt hur jag skriver och inte bryr jag mmig heller - jag är så trött och detta är endast ett litet inlägg för att göra ifrån mig alla känslor lite granna..
Låt mig kunna sova nu!
back to bed,
hejsan svejsan!
Imorn är den stora dagen då Gabriel ska börja på Solrosen (förskolan) här i Gnesta och jag kan inte säga annat än att jag är redigt förväntansfull.. det skulle ju verkligen underlätta om detta gick riktigt, riktigt bra och att jag kan vara tillbaka i skolan redan nästa måndag igen, men som min far sa till mig idag, så ska jag verkligen försöka att inte tänka så mycket på just detta så att inte Gabbe känner någon press. För det kan ju vara så lätt att jag undermedvetet ger ifrån mig negativa vibbar som på något vis trycker på och att Gabbe ruggar tillbaka av just detta, vilket jag absolut inte vill ska hända! för jag vill ju så gärna att allt ska funka!
Ursäkta mitt konstiga inlägg, vet inte riktigt hur jag skriver och inte bryr jag mmig heller - jag är så trött och detta är endast ett litet inlägg för att göra ifrån mig alla känslor lite granna..
Låt mig kunna sova nu!
back to bed,
hejsan svejsan!
ang. en kommentar;
Anonym om svar på tal!:
fjantigt att ta illa upp, det var bara en enkel fråga.
Okej, då vill jag bara svara att jag absolut inte tog illa upp. Försökte endast ge ett så enkelt svar på din fråga utan att behöva gå in i detalj och jag vill inte påstå att jag skrev något som kunde uppfattas som om jag tog illa upp? däremot känns det nu som om det är Du som står för fientligheterna!(?) därför känns det också som att du känner Gabriels pappa (vilket jag absolut kan ha fel om).. men som sagt, jag ville inget illa och jag tog heller inte illa upp av din fråga.
Länge sen..
Ja, nu vare riktigt länge sen som jag uppdaterade min blogg - jag är jätteledsen för det, men det har varit lite mycket just nu som inte har inkluderat skrivande i bloggen.. men nu ska're bli fart igen! ;D
Ska försöka återberätta de här senaste dagarna;
I fredags lekte jag och Gabbe mycket ute i sandlådan på förmiddagen, han älskar verkligen att vara ute och bara få vara, se och upptäcka nya saker hela tiden! vid tre-tiden ringde Gabriels pappa och det visade sig att han gärna ville komma och träffa Gabriel efter jobbet - vilket blev av och ute var vi ända till klockan halv nio på kvällen och en Nalle Puh fick Gabriel av honom. Sedan blev det bums i säng för hans del!
Sebastian var hos oss från torsdag- fredag och även ända till eftermiddagen.. men sedan bar det av till malmköping för att hämta alla hans dj- grejjer, eftersom han skulle agera dj på någon 18årsfest här i Gnesta på Elektron. Efter att han hämtat alla saker, for han hem till oss och käkade middag och sedan tillbaka till Elektron.
Den kvällen gick jag och la mig redan vid halv elva, jag var helt slut! men vid halv två-tiden kom Sebastian och äntligen blev sängen varm och gosig igen!
Lördagsmorgonen hade att bjuda på en tidig morgon, redan vid sex igen skulle Älskling upp igen för att köra ända hem till Malmköping och in till E-tuna, där skulle det skrivas högskoleprov. nervös som bara jag var (han själv var inte alls lika ivrig och pirrig i magen) gick jag upp med honom och käkade frukost och när han åkt iväg, gick jag och la mig igen..
Gabbe sov ända till klockan tio, vilket jag oxå gjorde - som en riktig stock! egentligen håller jag på att försöka vänja Gabriel vid att gå upp tidigt eftersom han ska vänja sig till dagis igen, men den morgonen fick det bli till att sova!
Klockan halv elva ringer älskling, som då har stått som dj hela kvällen innan (från 20-01) och sedan vaknat igen klockan 06 för att köra från Gnesta till e-tuna och för att dessutom där sätta sig och skriva prov från klockan halv nio till halv fem (?!) och berättar hur det går och han säger att det är tiktigt svårt och att han är helt sliten - stackars Sebastian! men provet gjorde han bra och jag är riktigt stolt över honom!
Och igen, efter att ha skrivit färdigt provet väljer han att ta bilen och köra ända till Gnesta igen!
Idag har det varit full rulle, hela dagen!
Eftersom Sebastian verkligen haft en tuff helg, ville jag att han under den sista dagen på detta påsklov, skulle få sova ut riktigt ordentligt! - så jag och Gabbe bestämde oss för att gå ut till lekparken, vilket innebar att han fick det helt tyst och lugnt och kunna sova ut!
När jag och Gabbe kom in igen, efter att ha varit ute riktigt länge och gjort allt och ingenting, bestämde både jag och Gabbe att det var dags för Herr Karlsson att stiga upp!
Min morfar ringde och sa att han ville ha hjälp med hans dator, antingen utav mig eller av Sebastian, så jag och Älskling begav oss dit för att där lösa problemet! Det blev en heldag hos Gabriels gammel mormor och gammel morfar, vilket var ordentligt mysigt och riktigt skönt. Vi tillbringade precis hela eftermiddagen ute i solen.
På hemvägen, efter att ha varit hos dem i två timmar, köpte vi årets första mjukglass - och den satt riktigt fint i kistan, ska jag säga! det kan jag även lägga att Gabbe mumsade i sig nästan hela bägaren!
Här kommer lite bilder från dagen hemma hos Gabriels gammel mormor och Gammel morfar
Här är min älskade bebis ute i lekparken, under den tiden då Sebastian låg och sov
Här är han hos sin Gammel mormor och Gammel morfar och hjälper till ute i trädgården
Sebastian sitter och solar i den värmande solen
Gabbe och Gammel morfar
Och mina absolut Bästa!
Nee, nu blir det till att försöka hänga med i Wallander-filmen som visas på Fyran!
PUSS!
Ska försöka återberätta de här senaste dagarna;
I fredags lekte jag och Gabbe mycket ute i sandlådan på förmiddagen, han älskar verkligen att vara ute och bara få vara, se och upptäcka nya saker hela tiden! vid tre-tiden ringde Gabriels pappa och det visade sig att han gärna ville komma och träffa Gabriel efter jobbet - vilket blev av och ute var vi ända till klockan halv nio på kvällen och en Nalle Puh fick Gabriel av honom. Sedan blev det bums i säng för hans del!
Sebastian var hos oss från torsdag- fredag och även ända till eftermiddagen.. men sedan bar det av till malmköping för att hämta alla hans dj- grejjer, eftersom han skulle agera dj på någon 18årsfest här i Gnesta på Elektron. Efter att han hämtat alla saker, for han hem till oss och käkade middag och sedan tillbaka till Elektron.
Den kvällen gick jag och la mig redan vid halv elva, jag var helt slut! men vid halv två-tiden kom Sebastian och äntligen blev sängen varm och gosig igen!
Lördagsmorgonen hade att bjuda på en tidig morgon, redan vid sex igen skulle Älskling upp igen för att köra ända hem till Malmköping och in till E-tuna, där skulle det skrivas högskoleprov. nervös som bara jag var (han själv var inte alls lika ivrig och pirrig i magen) gick jag upp med honom och käkade frukost och när han åkt iväg, gick jag och la mig igen..
Gabbe sov ända till klockan tio, vilket jag oxå gjorde - som en riktig stock! egentligen håller jag på att försöka vänja Gabriel vid att gå upp tidigt eftersom han ska vänja sig till dagis igen, men den morgonen fick det bli till att sova!
Klockan halv elva ringer älskling, som då har stått som dj hela kvällen innan (från 20-01) och sedan vaknat igen klockan 06 för att köra från Gnesta till e-tuna och för att dessutom där sätta sig och skriva prov från klockan halv nio till halv fem (?!) och berättar hur det går och han säger att det är tiktigt svårt och att han är helt sliten - stackars Sebastian! men provet gjorde han bra och jag är riktigt stolt över honom!
Och igen, efter att ha skrivit färdigt provet väljer han att ta bilen och köra ända till Gnesta igen!
Idag har det varit full rulle, hela dagen!
Eftersom Sebastian verkligen haft en tuff helg, ville jag att han under den sista dagen på detta påsklov, skulle få sova ut riktigt ordentligt! - så jag och Gabbe bestämde oss för att gå ut till lekparken, vilket innebar att han fick det helt tyst och lugnt och kunna sova ut!
När jag och Gabbe kom in igen, efter att ha varit ute riktigt länge och gjort allt och ingenting, bestämde både jag och Gabbe att det var dags för Herr Karlsson att stiga upp!
Min morfar ringde och sa att han ville ha hjälp med hans dator, antingen utav mig eller av Sebastian, så jag och Älskling begav oss dit för att där lösa problemet! Det blev en heldag hos Gabriels gammel mormor och gammel morfar, vilket var ordentligt mysigt och riktigt skönt. Vi tillbringade precis hela eftermiddagen ute i solen.
På hemvägen, efter att ha varit hos dem i två timmar, köpte vi årets första mjukglass - och den satt riktigt fint i kistan, ska jag säga! det kan jag även lägga att Gabbe mumsade i sig nästan hela bägaren!
Här kommer lite bilder från dagen hemma hos Gabriels gammel mormor och Gammel morfar
Här är min älskade bebis ute i lekparken, under den tiden då Sebastian låg och sov
Här är han hos sin Gammel mormor och Gammel morfar och hjälper till ute i trädgården
Sebastian sitter och solar i den värmande solen
Gabbe och Gammel morfar
Och mina absolut Bästa!
Nee, nu blir det till att försöka hänga med i Wallander-filmen som visas på Fyran!
PUSS!
