Ett one-night gästinlägg
"Kan du inte skriva ett inlägg i min blogg?"
"Jag orkar inte just nu och det här med blogg är absolut inte min grej, älskling!"
"*SUCK* NÄHÄ, okej, det är lugnt!"
Tar det säkra före det osäkra, hade blickar nämligen kunnat döda hade Jasmine brutalt pulvriserat mig likt en arg, grön hulk.
Fråga mig inte vem som är mannen i vårat förhållande, det har ni redan fått svar på...
Okej, ursäkta, men vad faa-an gör man här då? Antar att jag ska låta orden flöda och skriva om vad jag gör samt det förflutna, mina djupaste tankar och vad jag anser vara det allra största och viktigaste problemet just i detta nu! Låter mycket filosofiskt så jag gör väl ett försök...
Faktum är att jag har ett problem jag vill dela med mig om. Jag har nämligen under en längre tid suttit i soffan med fötterna på bordet, det är ett glasbord så det har bildats avtryck efter mina 44or till fötter. Nu har dock mina fötter "somnat" och trots att jag sitter något ljuvligt skönt börjar det fruktansvärda stickandet ta över och skapa en viss irritation! Det är ett dilemma, ett sådant som jag inte vet hur jag ska behandla, något som verkligen kräver en omedelbar åtgärd.
Närmare ett bloggliv än så kommer jag nog inte, då har jag ändå suttit här och verkligen gjort mitt yttersta till att få med alla de viktiga punkter jag nämnde!
Okej, då var det här alltså ett gästinlägg från mig, Jasmines pojkvän, eller hennes "ligg" som hon även föredrar att presentera mig. Som jag förklarade tidigare skriver jag i rädsla och med darrande händer, på så sätt får ni ursäkta om det förekommer grammatiska fel.
Älskar dig något oerhört mycket Jasmine Hermansson och saknar dig dag ut och dag in!
Men sötnos, det här med bloggande... mjaa... det är som sagt inte riktigt min grej...
PS. har tagit ner fötterna och stickandet har börjat försvinna, saknar ändå den ljuvliga tid då de var uppe på bordet och när jag glatt vickade på mina tio små tår DS.
/Sebastian, pojkvännen, hulkens lakej, ligget